Hejsan. Just nu så sitter jag här och saknar min lilla kisse. Hon fick nyss ett nytt hem hemma hos någon i Katrineholm. Men jag tror nog att hon kommer få det bra, men jag saknar henne i alla fall. Men vem vet, hon kanske hör av sig och inte vill ha kisse sen. Men vi ska inte ha tillbaka henne för jag och älskling ska snart flytta och då ska vi inte ha någon katt hade vi tänkt oss. Vi vill inte ha någon bara för att vi ska köpa nya möbler och vi vill inte att dom ska klösa in dom och det, men annars så hade vi haft kvar dom. Men jag hoppas i alla fall på att dom kommer att få det bäst nu, och det tror jag nog att dom kommer att få också.

Senare idag så kanske min "sis" kommer. Jag hoppas i alla fall på det, men hennes mamma var inte så glad på henne verkade det som. Men jag kan ju i alla fall hoppas på att hon kommer. Då skulle hon och jag sitta och snacka en massa skit och så skulle vi blogga lite hade vi tänkt oss. Hon ville i alla fall inte vara hemma nu när hennes mamma skulle få en massa främande, för tydligen så hade dom inga barn som hon kunde vara med så hon ville vara hemma hos mig och bby. Men vi får väl se vad som händer.

Snart så ska jag åka och gratta min faster för hon fyller år idag. Vi ska gratta henne hemma hos min farmor. Det kommer att bli kul, har inte träffat min älskade farmor på ett bra tag. Ska nog börja balla mig hem till framor lite oftare. Det är ju inte så kul att sitta själv och titta bara.

Snart är det 1år sedan min farfar gick bort också. Så förra året var inte så lätt för jag saknade han så himla mycket, och det för jag fortfarande men det är lättare nu. Jag kan ju inte sitta och sörja han hela livet men minnen av han kommer ju upp och då blir jag ledsen men jag visar inte det som jag gjorde när han hade dött precis. Jag kommer så väl ihåg den dagen. Min pappa ringde mig på morgonen och väckte mig. Jag hörde direkt att hans röst inte var som den skulle men jag kunde inte komma på någon orsak till varför han lät som han gjorde. Men sen så sa han vad som hade hänt, men jag började inte gråta just då. Och så sa han att han skulle upp till framor för att säga ett farväl innan han skulle köras till något ställe där man lägger folk tills dom begravs. Sen när vi hade lagt på så kom mina tårar och då vaknade älskling och höll om mig och frågade vad som hade hänt, och då så började jag att berätta allt för han och han blev ledsen han med men inte som mig. Men nu så är jag en glad person och jag kan prata om min farfar och det.

Men nu så tickar klockan och jag och älskling ska hem till min mamma nu, men jag kanske kommer in senare.