Just nu så sitter jag och tänker på en massa om himel och jord känns det som. Och så har jag nyss snackat med min älskade vän Filip på sms. Vi hade misstagit varandra litegrann tror jag, men allt är löst nu som tur är. Och om några timmar så blir han 18år. Så jag säger bara grattis till han och hoppas att han får en underbar dag. Nästa helg så kanske han kommer till mig också, det kommer att bli mega skoj!! Blir nog av att fika eller något då och snacka en massa skit och bara ha det allmänt trevligt.

Just nu så är min älskade "sis" hemma hos mig och bby också. Jag har saknat henne så himla mycket och jag hade inte träffat henne på 2 hela veckor. Jag är så lycklig just nu. Hon och jag kan verkligen prata om allting. Men det som är det jobbigaste av allt är att det är en jäkla massa som försöker att förstöra våran vänskap som vi har skapat. Visst man kan vara arga på varandra ibland men jag kommer inte att lämna henne, jag vet att vi båda behöver varandra. Jag har liksom känt henne i mer än 10år så jag kan inte bara lämna allt och tro att jag kan gå vidare utan att sakna henne. Jag kommer aldrig och då menar jag ALDRIG, att lämna henne! Hon är min "sis" och det kommer hon alltid att vara!